Ja men nu är det bara trådändarna kvar

Väskan är i princip klar. De lösa trådändarna skall bara förankras på något sätt. Har jag kommit såhär långt skall väl det bli gjort också. Bildbevis utlovas när det hela är klart. Idag firar jag som sagt min son som fyller 10 år och firar samtidigt nationaldagen i efterskott. Imorgon är första deceniet på det här århundradet slut. Vilket också kommer att firas, i år med Jenny och Daniel. /Moster Stina

Ja men vad skönt att jobba

Att jobba mellandagarna är helt enkelt underbart. Lugn och skön stämning, känslan av att du har all tid i världen vilket helt klart är en illusion men dock.
Då kom chocken! Jag kom på att jag inte utnyttjat min extra lediga dag som vi fått som kompensation för att nationaldagen inföll på en helgdag. Det innebär att jag helt enkelt in får jobba den 30 december om jag nu inte vill bjuda på den dagen förstås. Jag tror att det var meningen att den fallit i glömska. Nu har jag chansen att ägna hela onsdagen åt att fira Arvid som är en dag äldre än seklet. Han fyller nämligen hela 10 år.

Ja men det här var ju ganska kul

Nu har jag ändrat layout och fipplat runt lite på bloggen. Om det blev bättre vet jag inte men jag har i alla fall roat mig en stund. Nu tänker jag sätta mig och virka klart min väska.

Ja men vad säger man....

....vi gjorde det!

Det är knappt vi tror det själva men vi har varit där, det vill säga i miljonstäderna Shanghai och Peking. Följ länken för att se våra bilder eller läs i Anna och Patriks blogg här bredvid.

Ja men det kanske blir verklighet ändå...

..resan till Kina alltså. Passen är tillbaka från Kinesiska ambassaden med visum inklistrat, första vaccinsprutan tagen. Nu är det bara att hålla sig och barnen friska. Känns lite ostadigt med tanke på influensan. Det är väl bara att hålla tummarna, alla andra fingar också förresten, rena från smuts och baciller och borta från alla kroppsliga öppningar. Barnen har förresten fått lära sig att de skall tvätta händerna lika länge som det tar att sjunga "Blinka lilla stjärna". Det sjungs och nynnas nog vid handfat lite var stans i Sverige. En ganska trevlig följdeffekt av pandemin.

Ja men varför blir det så då

Vårförkylningen kom till mig som en käftsmäll. Jag som hade kommit igång med träningen efter ca 9 år i träda. Får se till att kurera mig nu när jag ska på husmorssemester till huvudstaden. Det var ju inte inplanerat något träningspass ändå den här veckan när jag tänker efter på saken. Annars så är våren här som sagt och det går undan nu. Skynda att njuta! /Moster Stina

Ja men var lite fyndig då...

Har nu försökt att pressa fram något fyndigt att skriva nu när "hela världen" kan läsa vad just jag skriver....men det är helt dött. Kreativiteten har om den någonsin funnits flugit sin kos. Min hjärna verkar lika frånställd som mina barns kroppar där de ligger i soffan för att titta på Bolibompa. Får sätta in en bild istället. En bild på sonen då han hade lite mer spring i benen än vad som just för tillfället är fallet.

Jaha så var man en blogger då. Kanske olämpligt att börja pyssla med det kl 22.26 en vardagkväll....det verkar vara mycket att ta in med inställningar, layout och inlägg. Nåja, alla är vi barn i början.