Nu 42, utan en vettig tid på milen men med ambition att träna utan att skada sig igen. Strax efter förra inlägget började det värka i hälsenan men i min iver och endorfinhög som få fortsatte jag tills det gjorde RIKTIGT ont. Över ett år senare försöker jag acceptera att det kanske inte blir mer löpning för min del. Mina försök har hittills inte gått obemärkt förbi. Hälsenan vägrar samarbeta. Om den samarbetar i spåret så protesterar den å det vildaste i dagar efter springet.
Nu ska vi inte beskylla hälsenan för frånvaron av blogginlägg. Nej, möjligen en tappad sug eller att jag helt enkelt har haft annat roligt för mig. Gift mig t ex. För snart ett år sedan, den 1 september, blev jag fru.
Ping an
15 år sedan
